Att säga att Steve Jobs spelat en avgörande roll i modern historia är ingen överdrift. Han var en pionjär när han grundade Apple, som han några år senare tvingades lämna efter en intern maktkamp. Det skulle bli triumfatoriskt när han återkom några år senare. Under Jobs ledning skulle Apple gå från att vara det lite udda datormärket som bara designers och andra konstnärstyper använde sig av till att bli världsledande inom kommunikation. Nu ser man äpplet överallt, och enda nackdelen med Apples datorer är väl egentligen att de är ganska dyra. Du kan dock köpa exempelvis en begagnad Macbook Pro 13 hos mResell. Det begagnade utbudet hos mResell är servat av professionella reparatörer. Det gör att de kan erbjuda från 12 månaders garanti på alla datorer och all annan utrustning de säljer.
Inte konstigt då att Jobs varit föremål för många filmer. Det är att jämföra med den svenske megastjärnan Björn Borg som fått nöja sig med en biopic, som jag skrivit om tidigare på den här bloggen. Om man tittar på filmutbudet runt Steve Jobs är det dokumentärerna som dominerar. Dock finns det två spelfilmer som tacklar Jobs från ungefär samma vinkel: Jobs från 2013 och Steve Jobs från 2015. Låt oss jämföra dem, och särskilt hur filmernas båda huvudrollsinnehavare väljer att spela förlagan.
“Jobs” jämförd med “Steve Jobs”
Den tidigare av de två filmerna regisserades av Joshua Michael Stern, den senare av Danny Boyle. I Jobs ser du Ashton Kutcher, mest känd från That ’70s Show och Punk’d, i huvudrollen. I Steve Jobs är det Michael Fassbender som spelar samma roll. Utseendemässigt är det definitivt Kutcher som vinner matchen. Fassbender ser inte ut som Jobs, han pratar dessutom med brytning.
Med det sagt är den senare filmen betydligt bättre. Många kritiker menar till och med att det enda som fungerar i Jobs är just Kutchers rollprestation. Han fångar på ett väldigt bra sätt Steve Jobs. Han växlar mellan att vara ett svin och världens bästa kille, vilket ska stämma rätt väl överens med den verklige mannen.
Fassbender tar sig an rollen på ett helt annat sätt. I avsaknad av porträttlikhet strävar han snarare efter att spela en slags idé av Steve Jobs. På sätt och vis fungerar det mycket bättre, inte minst gör det den senare filmen till mindre av en karikatyr.
Filmerna skiljer sig också åt sett till hur de väljer att berätta historien om Steve Jobs. Joshua Michael Stern väljer att skildra Jobs liv kronologiskt och är på det sättet en rätt ordinär film. Danny Boyle väljer i sin film istället att fokusera på särskilda episoder i Jobs liv. Den senare filmen är i min mening den klart bättre av de båda.